Beccys 2.0

 

Förra året fick mig och tänka på hur stor skillnad det är mellan fattiga och rika. När man är utomlands så märks det hur stor skillnad det är. Bara genom att gå runt i miljön. Men i Sverige märks det inte lika väl. När jag satt på bussen och var på väg hem träffade jag en gammal vän där vi diskuterad olika saker, bl.a. stödet från föräldrarna. Alla är vi uppväxta på olika sätt och alla föräldrar stöttar inte sina barn. Ett exempel på det är att den personen jag känner började på högskolan men kom inte upp i högskolepoängen. Då får man en ny chans och måste klara av alla kurser man läser på ett halvår. Tror ni att han gjorde det? Nej! Jag sa, det är inte så svårt. Det är bara att ta tag i det och kämpa. Precis det jag har gjort detta halvår, kämpat med mina studier och vet ni vad? Jag klarade alla ämnen jag läste. Vad skiljer oss åt? Att jag försökte motivera mig själv, jag har ett mål och en dröm. Jag vet att mina föräldrar stöttar mig men jag gör fortfarande detta för min egen skull. För jag vet kraven på livet, utan högskoleutbildning kan du inte få vilket jobb som helst.

 

Det fick mig att tänka ett steg till. Jag är uppvuxen i en familj som redan har det mesta. Jag ser världen på ett annat sätt eftersom vi varje år är ute och reser i olika länder. Det kanske också gör att jag blir motiverad och vill fortsätta framåt i livet. Så att jag får en ljus framtid. Kanske är just där vi ungdomar skiljer oss åt, eller vad tror ni?