Beccys 2.0

 

Idag handlar det mycket om utseendefixering. Det är galet! De flesta av befolkningen använder brun utan sol. En del fixar näsan, bröst, filers och fransar och bryn. Men vad hände egentligen med självkänslan innan alla ingrep? Det finns plastikkirurgi i Stockholm och fler län. Det är lätt att få tag på. Men jag tycker det är hemskt att vem som helst kan förstöra sitt utseende och ändra på saker som de kanske ångrar senare i livet. Meningen är att vi ska ha en kropp som fungera och ska räcka länge i livet. Tills den dagen du dör. Vad är meningen med att ändra på sin näsa även att man inte tycker om den? Borde vi inte lära oss att älska vår kropp? Precis som vi gjorde när vi var barn? Då brydde vi oss mer om att vara snälla och hjälpa varandra. Vi struntade i utseendet och vilka kläder vi hade. 

 

Enligt min åsikt finns det bara en sida av plastikkirurgi/ingrepp som är positiv. Det är om du har råkat ut för en olycka eller är allvarligt sjuk. Eller om det hotar ditt liv och behöver en fettsugning eller om en nerv inte fungera i kroppen. Annars tycker jag inte man ska lägga sig under kniven och förstöra sin kropp. Jag tycker bara det ska vara tillåtet att efter en olycka eller sjukdom. Vad tycker du? Kram!